så som han gjort i många år
Är det någon som vet vad han tänker
Kanske på stjärnorna som mot honom blänker
Plötsligt en dörr som knarrar
och en röst som darrar
"Nu du vännen min
så är snart himlen din"
Och Blacken ut ur stallet går
en sista klapp han får
Ett sista "Tack och adjö"
och så äntligen får Blacken dö
En gammal valack på stallbacken står
Han har varit ridskolehäst i många år
Han önskar han som dressyrhäst kunde komma igen
Men det är för sent och alldeles för länge se'n
Han kan fortfarande minnas första gången
De till hans ära sjungit national-sången
Men nu är han gammal och i manen skymtar grått
Hans liv snart till ända gått
Men nöjd och glad han är ändå
Det är skönt att på den blommiga stallbacken stå.
Nu har tiden runnit ut
nu är hans gamla ridskole liv slut
bort från alla skänklar och spön
nu får han leva efter "hästens bön"
men ändå han saknar sin skötares varma hand
att få rulla sig i paddockens svala sand
nu får han beta på hästarnas eviga äng
han sover i gräset, han sover i sin säng
att slippa lida, det var det han ville mest
han ville vara lycklig, han ville vara häst
En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände honom bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar.
Ifrån mig du smög -
du lyfte du flög
Uppåt för att landa -
i eviga Trapalanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar